ATT VANDRA ALPINE PASS ROUTE, DEL 3 | HIKING THE ALPINE PASS ROUTE, PART 3

Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen_Griesalp_Kandersteg1
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchensteg4
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Post Alpine Pass Route | Cashew Kitchen
Alpine Pass Route, Griesalp to Kandersteg | Cashew Kitchen
Post hiking the alpine pass route | Cashew Kitchen
Post Alpine Pass Route Hang Out, Geneva | Cashew Kitchen
Post Alpine Pass Route Hang Out in Geneva | Cashew Kitchen
Post Alpine Pass Route Hang Out, Geneva | Cashew Kitchen
Post Alpine Pass Route Hang Out, Geneva | Cashew Kitchen

Att vandra Alpine Pass Route var minst sagt det mest spektakulära och krävande jag gjort. Till en början var planen att vi skulle göra en femdagarstur, men jag är glad att det bara blev tre till slut! Den etapp vi hade sett ut, från Lauterbrunnen till Kandersteg, är förmodligen den tuffaste delen av hela leden, men sedan klättrar en ju upp till helt makalösa höjder också! Dag tre och alltså sista dagen på vandringen skulle vi ta oss över det högsta passet på hela APR, Hohtürli Pass på 2,778 m. Lyckligtvis började vi i Griesalp som redan ligger en bra bit upp, så det var främst nedstigningen efteråt som kändes oääändlig. Men vi tar det från början. Häng med!-Hiking the Alpine Pass Route was hands down the most spectacular and difficult thing I've ever done. At first we were planning to do a five day hike, but I'm really glad we settled on three days in the end. The section we wanted to hike, from Lauterbrunnen to Kandersteg, is probably the toughest section of the route. But then again you climb up to incredible heights! Day three and the last day of the hike we were gonna climb over the highest pass of the entire APR, the Hohtürli Pass of 2,778 m (9,114 ft). Luckily we started in Griesalp which is situated quite a bit up the mountains already, so it was mostly the descent that felt like it went on foreeeever. But let's take it from the beginning!-Vill du läsa om del 1 och del 2 från vandringen först? Del 1Del 2Wanna read about part 1 and part 2 of the hike first? Part 1Part 2De första två timmarna eller så vandrade vi genom fuktig och lummig skog och över gröna ängar. Där fotade jag inte så mycket, eftersom vi hade en lååång dag framför oss och behövde snabba på stegen. Under den här sträckan upp till Hohtürli Pass var det för en gångs skull ganska många vandrare. Många gick dagsturer upp dit för att sedan knalla tillbaka ner till Griesalp (eller knalla och knalla, klättra snarare...).-The first two hours or so we hiked through damp and lush forests and green meadows. I didn't photograph so much in the morning since we had a long day ahead and needed to move fast. Up towards the Hohtürli Pass we met a lot of fellow hikers. Many walked up there over the day, to then go back down to Griesalp (or rather, climb back down...).Rätt så snabbt började det stiga brant. Vi vandrade i princip rakt uppför, som i en backe. Och det tog aldrig slut. Vid ett tillfälle var vi så trötta och fikasugna att vi ställde oss mitt i backen, ansiktet vänt utåt, och lutade oss direkt mot bergsväggen, ryggorna på och allt. Där skickade vi sedan kaffetermos och trailmix mellan oss tills vi fått energin tillbaka. Vem behöver campingstolar när en kan ståvila liksom? En ensam amerikan vandrade skyndsamt förbi. Han upplyste oss glatt om att det bara var 500 m kvar nu, pekandes uppfodrande på sin höjdklocka. Ja alltså, inte 500 meter i avstånd, utan i höjdstigning... Japp, då ska vi bara klättra upp för 1,5 Eiffeltorn då. Hepp hepp!-Pretty soon the trail got very steep. We practically hiked straight up, like walking up a hill. No serpentine trails here, no! At one point we got so tired and coffee craving that we simply turned around and leaned towards the mountain wall, backpacks on and everything. There we passed thermos and trail mix back and forth until we had regained some energy. A solitary american guy briskly hiked past us. He happily declared that it was only 500 meters (1640 ft) left now, pointing at his very hi tech altimeter watch. Not 500 m in distance that is, but in altitude. Oh yes, only 1,5 Eiffel Towers left to climb!Ganska glada ändå. Värre skulle det bli :-))))-Pretty happy still! If we only knew what these mountains had in store for us :-))))Bara grus, så långt ögat kan se.-Only gravel, as far as the eye can see.Vi börjar närma oss passet. Leden ringlade sig längs med bergväggen. Hade det varit vinter så hade vi varit Gandalf & co fast i Sarumans våld.-We're closing in on the Pass. The trail is clinging closely to the mountain walls. Had it been winter we would've been Gandalf & co caught in Saruman's evil conspiracy.Kolla vad brant!! Ser ni den lilla gubben och stegen där till vänster? Och så hålet som stupar rakt ner alldeles nedanför stegen? Därifrån kom vi. Liksom runt kröken om bergsväggen till vänster (se föregående bild). Obs att vi fortfarande var nere på det där gröna när det "bara var 500 m kvar"...-Look how steep it is!! Can you see that little man and the ladder down to the left? And the gap below it? That's where we came from. Around the corner from that mountain wall (see previous pic). Ps. We were still down on that green part when we "only had 500 m left"...Gandalf, we must turn back!!!Nästan uppe! Ska ba kolla in glaciären först. Inga konstigheter.Uppe!! VICTORY! Det här är f.ö en av mina favoritbilder på Hannah pga dör så gullig <3 Kan påpeka också att jag står på en höjd några meter ovanför henne *harkel* så om det är nån flagga som ska förevigas här så är det Sveriges, faktiskt ;-)-We're up!! VICTORY! This is btw one of my favorite photos of Hannah bc so cute I die <3 Can also point out that I actually stand a few feet above her when taking this photo *ehum* so if we're gonna mark this territory with any flag it will be the Swedish one, actually ;-)Från den gröna, lummiga sidan av passet kom vi, och ner för den sandiga, högra sidan ska vi... Men först lunchpaus. Här uppe fanns inget rinnande vatten (obvi) så vi var så illa tvungna att fylla på våra vattenflaskor med köpevatten á 70kr flaskan o_OTa en stund och reflektera över det faktum att vi tog oss upp hela vägen hit till fots.?!?!?!?!-From the greeny, foresty side of the pass we came and down by the sandy, left side we're headed. But first lunch break. Up here there was no tap water (obvi) so we had to fill our bottles with mineral water á 7 CHF (about 7 euros) per bottle o_OPonder the fact that we got all the way up here by foot.?!?!?!?!Allt det här smältvattnet samlas i en ascool lagun som ni kommer få se sedan!!-All this melting water is gathered in a super cool lagun you will see later!!Inte den fjuttiga där nere. Först skulle vi bara vandra lite till i ca en evighet. Fortfarande alldeles intill bergväggen. Nån tycker tydligen det är kul att halvt skrämma ihjäl stackars höjdrädda turister.-No, not that lame one down there. First we had to hike a little bit longer for like forever and ever. Still clinging close to the mountain wall. Apparently someone takes pleasure in scaring poor vertiginous tourists half to death.Som sagt.Nånstans här skakade mina ben så kraftigt och jag bröt ihop och började grina pga orkar.inte.ta.ett.enda.steg.till. De enda fraserna jag och Hannah utbytte var "Water?" samt "Water!". Härmed är det fastslaget: att gå nerför är TUSEN gånger jobbigare än att klättra uppför.-Like I said.Somewhere around here my legs where shaking so hard and I broke down and started crying because can't.take.another.step. The only phrases exhanged between me and Hannah were "Water?" and "Water!". Now it's official, going down is A THOUSAND TIMES harder than climbing up.Den sjön!! Nu trodde vi att vi nästan var framme vid sjön, men inte då. Allting i alperna ser ju så mycket mindre och närmre ut än vad det egentligen är...-This is the lake!! Now we thought we were almost there, but no. Everything in the alps looks so much smaller and closer than what it actually is...Först skulle vi passera några utsiktsplatser (hehe).-First we had to stop by a few viewpoint (hehe).Och hus och bergsgetter och sådant.-And houses and goats and things.Sen började det likna nåt! Galet turkost vatten och branta bergsväggar.-Now we're talking! Stunning turqoise water and steep mountain walls.Ryktet säger att det nånstans där borta i fjärran ska finnas en cable car som kan ta oss ner till Kandersteg. Efter ca 1,5 timmes envist stampande i rekordfart under allvarligt svärande (Hannah 10 meter framför: "stupid.shit.thisisthe.most.RIDICULOUS.thing.EVER.") och ständiga "bara 5 min åt det hållet"-direktiv från förbipasserande började vi seriöst tvivla.Här blev vi på riktigt stressade. Klockan var typ 17 på eftermiddagen och även om det ser ut som att vi är nere i dalen var vi fortfarande högt uppe i bergen. Vi var TVUNGNA att hinna till den där linbanan för att lyckas ta oss ner för det sista berget. Väl nere skulle vi med ett tåg tillbaka till Genéve.-Rumor has it that somewhere in the distance there's a cable car that supposedly can take us down to Kandersteg. After about 1,5 hour of persistent stomping along the trail in record speed while spitting out some serious cursings (Hannah 30 ft ahead: "stupid.shit.thisisthe.most.RIDICULOUS.thing.EVER.") and constant "only 5 min in that direction" directives from passers-by, we seriously started to doubt it.This stressed us out for real. It was already 5 in the afternoon and even if it looks like we're down in the valley now, we were still high up in the mountains. We HAD to make it to that cable car to get down to Kandersteg where we had a train to catch back to Geneva.Solen började försvinna bakom bergen.-The sun was disappearing behind the mountains.Hopp till en timme senare! När vi ÄNTLIGEN äntligen kom fram till linbanan bestämde vi oss för att ta ett något senare tåg för att hinna med detta. Pizza och öl! Vad annars? Har aldrig varit så nöjd över något i hela mitt liv. Jag tror vi lovade varandra här att aldrig någonsin klaga på någonting igen. Ehhh ja det gick ju som det gick.-Jump to one hour later! When we FINALLY finally arrived to the cable car we decided to take a somewhat later train only to have time for this: Pizza and beer! What else? I've never been so happy about anything before in my entire life. I think we promised each other to never complain about anything ever agin. Errrr well maybe it's time to give myself a reminder on that...Vi fortsatte ha minifest på tåget hem, okynneslyssnade på alla våra favoritlåtar med varsin lur i örat nu när vi äntligen kunde ladda telefonerna och lät veteölen chocklugna våra hypade muskler medan vi babblade på om allt mellan himmel och jord. Det kändes nästan läskigt att slappna av och typ sova med en gång. Ungefär som att en inte ska tvärstanna efter att ha spurtat utan istället sakta ner och jogga en bit. Well, vi "joggade" oss genom hela de tre timmarna på tåget hem innan vi till slut vågade stänga ögonlocken, för att vakna med jordens träningsvärk till ett somrigt Geneve.-We continued our mini party on the train home, listening to our favorite songs with one earphone each now that we finally could charge our phones. We let the beer chock us down to a normal heart rate while chatting about everything ang nothing. It felt almost scary to relax fully and like sleep or something, because our bodies were so hyped. It's like when you've been sprinting: you shouldn't stop right away but slow down first and jog for a while. Well, we "jogged" our way through the three hours on the train back home before we dared close our eyes, and woke up with aching muscles like never before to a summery Geneva.Bjussar på några mobilbilder också som får sätta stämningen för dagarna efter vandringen som vi spenderade i ett stekhett Geneve. Turligt nog är vattnet i Rhône iskallt, och superströmt. Klassiskt är att en hoppar från bron för att sedan flyta ner längst med floden och slutligen grabba tag i en förbipasserande brygga (en får passa sig så att en inte glider för långt!).-I'm giving you a couple of mobile photos as well, to illustrate the mood of our following days in a boiling hot Geneva after the hike. Luckily the water in the Rhône is ice cold, and very rapid. The classic thing here is that you jump into the water from the bridge and then float down with the stream until you manage to grab onto a deck passing by (one has to be careful not to float to far though!).Picknickdags.-Picnic time.Det är här de coola kidzen hänger.-This is where the cool kidz hang out.Ända till skymning. Och det var allt från den resan! Blir du sugen på att vandra APR du med? Bara att slänga iväg en kommentar om du har några praktiska frågor!-All day until dusk. And that was it from this trip! Do you also wanna do the APR now? ;-) If you have any practical questions just write me a comment and I'll answer!xo AgnesAll photographs and content are Cashew Kitchen originals, unless otherwise indicated. Always link back here and credit Cashew Kitchen when sharing. Thanks!