ATT VANDRA ALPINE PASS ROUTE, DEL 2 | HIKING THE ALPINE PASS ROUTE ,PART 2

Jag gissar att ni liksom jag har fullt upp med att planera sommaren just nu? När jag tittar tillbaka på bilderna från min & Hannahs vandringstur längs med Alpine Pass Route (som går genom Schweiziska alperna) förra sommaren så blir jag minst sagt sugen på att göra en vandringsresa i år igen. Om någon av er går i tankarna för något liknande så kan jag VERKLIGEN rekommendera denna maffiga led!-I'm guessing that you, just like me, are busy planning summer adventures right now? ;-) When I look back at the photos I took during mine and Hannah's hike along the Alpine Pass Route (winding over and around the Swiss alps) last summer I almost feel like just book a flight over to Geneva and take on yet another section of the trail. If some of you are considering doing a hiking trip this summer, I can highly recommend this spectacular route!-En kan i princip börja var som helst på leden och välja att gå allt från dagsturer till veckolånga turer. APR eller Alpine Pass Route går upp och ner mellan dalgångar och svindlande höga toppar och det finns stugor och hotell att övernatta i längs med vägen. En passerar både byar, beteshagar och karga, vilda landskap där det varken finns vägar eller människor. I de flesta dalgångar ligger det en by där en kan äta på restaurang eller kanske handla något, så en måste inte ta med sig värsta packningen med tält och matsäck för flera dagar. Vilket är tur eftersom det är rätt tufft för kroppen att bära en tung ryggsäck upp och ner för alla dessa berg...Tanken är att en vandrar genom ett pass per dag, men det går att dela upp sträckan i mindre bitar och ta det lite lugnare. Se till att inte fastna på en bergstopp vid mörkrets infall bara...Jag och Hannah är verkligen inga elitidrottare och har inte heller vandrat så himla många gångar i livet tidigare. Eller okej Hannah har visserligen jobbat på vildmarksskola i Australienska bergstrakterna men jag var en total nybörjare. Och det gick ändå! Våra kroppar orkade. Det finns enklare sektioner av leden och det finns tuffare. Välj en med lite snällare stigning om du känner dig osäker på om du ska orka :-)HÄR har jag bloggat om första dagen på vår vandringstur.-You can basically start anywhere on the route and chose to do everything from just day trips to serious week or two week long tours. The APR or Alpine Pass Route is a meandering hiking trail that takes you through both deep, lush valleys and wuthering heights. It passes populated villages and farm lands as well as harsh, wild alpine nature where there's no roads or people to be seen. In most valleys there are b&b's where you can overnight and eat dinner, so you don't necessarily have to bring a huge backpack with tent and food for several days. It's pretty tough already to carry even smaller backpacks up and down all of these mountains...The idea is that you cross one pass per day, but you can divide it into shorter sections and take it easier as well. Just make sure to not be stuck on a mountain top by nightfall...Me and Hannah are by no means any advanced hikers. Well ok Hannah spent a year working on an Outdoor School in the Australian mountains, but I was for sure a beginner. And it went well! Our bodies could manage the tough workout. There are easier and there are tougher parts of the trail. If you're feeling insecure about whether you'll make it, chose an easier part with not as steep mountains.HERE I've blogged about the first day of our hike.Efter vår första, och rejält tuffa, vandringsdag och en lång natt av orolig sömn så vaknade vi upp till en strålande vacker dag. Alltså känslan av att vakna i en stuga dit det inte ens går en väg och bara mötas av gryningsljuset och ljudet av klockorna från kossorna som stadigt vandrar uppför bergsängarna för att beta - magiskt! Sån spektakulär naturupplevelse.Vi hade för länge sedan passerat trädgränsen, och hade bara "en kort bit" upp till det första passet, Sefinenfurgge Pass.-After our first, really tough day of hiking and one night of restless sleep we woke up to a strikingly beautiful day. The feeling of waking up in a cottage far away from any roads or other buildings and meet the early dawn light and the sound of cowbells from the cattle persistently walking higher and higher up the slopes - that's really something special. A spectacular nature experience.We had passed the tree line since long ago and only had "a short bit" up to the first pass, Sefinenfurgge Pass.Kolla bäcken (eller snarare forsen)! Hur vackert den glittrar i solen. Här är klockan bara typ 9 på morgonen och solen står redan högt.-Look at this stream (or more like river)! How beautifully it's glistening in the sunlight. It's only about 9AM here and the sun is already high.Det är svårt att bedöma avstånden här uppe. Nedifrån stugan såg det i princip ut som att vi bara skulle behöva knalla upp för en backe och sedan vara framme vid passet. Med det som såg ut som stenar var i själva verket stora kullar att ta sig över eller runt. Och stigen ringlade sig upp och ner mellan skrevor och över ängar. Ibland rakt genom kohagen.-It's hard to determine the distances up here. Down from the hütte we slept in it looked like we basically just had to take a stroll up the slope and arrive to the pass. But what looked like little rocks turned out to be hills or even mountains, and behind, hidden valleys. The route winded up and down between clefts and over meadows.Ett grönt månlandskap, nästan.-Almost like a green moon landscape.Med läskiga grusras där en inte vill stryka med. Det är svårt att förstå hur gigantiskt allt är bara genom att titta på bilderna!-With scary landslides you didn't wanna get caught in. It's hard to grasp how gigantic everything is only by looking at the pictures!Där uppe ser en passet vi ska över! Mellan de där små topparna i mitten av bilden. Hannah stretar på.-Up there you can see the pass we're about to cross! Between those little peaks in the middle of the pic. Hannah is pushing on.Uppe! Och helt slut! Men på rekordtid, tyckte vi. Klockan var inte mer än klockan-11-kaffe. Så fikapaus fick det bli. Vi moffade i oss Gaufers som om vi aldrig hade gjort annat.-Finally up! And totally exhausted. But on record time we thought. It wasn't more than eleven o' clock coffee time when we arrived. So a coffee break it was! We stuffed our mouths with Gaufers like we'd never done anything else in our lives.Och så ner igen... Målet var den lilla byn Griesalp. Där väntade hotellsäng och förbeställd prosecco, som en lockande hägring framför våra ögon.-Picking up whatever leftover energy we had or didn't have, and was off again. This time downhill. Down below waited a hotel bed and pre-ordered Prosecco like a mirage before our eyes.Typ det här lämnade vi bakom oss när vi klättrade ner. Halkiga, grusiga stigar i en hel evighet kändes det som. Och så brant så att det nästan var lättare att bara springa ner.-This is what we left behind. Slippery, gravel paths forever and ever. So steep it was almost easier to run down than hike.Vilket vi också gjorde tillslut, för vi blev så less på att bara gå nerför nerför nerför och aldrig komma fram. Då blev det helt plötsligt grönt igen.-Which we also eventually did when slowly striving forward got too tiresome. Then we quickly arrived to this greeny landscape!Det fanns vägar. Och någon enstaka vandrare (vi hade annars inte mött en endaste själ under dagen förutom en svettluktande kille som alldeles uppenbarligen hade sovit utomhus i närheten av stugan).-There were roads. And occational hikers (we hadn't met a single person during all day except one smelly guy who clearly had slept outside near the hütte).Och så småningom hus. De flesta små gårdar som hade kossor och gjorde alpkäse.-And eventually buildings. Mostly small farms which held cattle and made alpkäse.Och så mötte vi den här krabaten!!!!!?!?! Helt ensam på vägen, intill en för tillfället öde gård. Så pytte pytte liten och mjuk och fin att vi inte visste vad vi skulle ta oss till?? Hen här kommer växa upp till en stor och stark vallhund, men just nu är hen bara en liten skrutt <3-Then we met this little person!!!!!?!?! All alone on the road, near a for the time being abandoned farm. So teeny tiny and soft and lovely that we didn't know what to do with ourselves?? This puppy here will grow up to become a strong and big herding dog, but for now it's only a cute and soft little ball of fur <3Forsar var det ju ingen brist på direkt.-No shortage on mountain rivers.Och inte vattenfall heller.-Or waterfalls.Mitt på eftermiddagen var vi äntligen framme vid Griesalp! Byn ligger fortfarande högt upp i bergen, långt ifrån civilisationen, men här fanns i alla fall ett gäng B&B's, en busstation och turister som kommer för att gå dagsturer. Eftersom vi sovit så dåligt natten innan så var vi först och främst tvungna att däcka i hotellsängen i någon timma eller två innan vi ens kunde tänka på nåt annat.-About mid afternoon we finally arrived in Griesalp! The village is still located pretty high up, far away from civilization, but at least there were a couple of B&B's here, a bus station and some tourists doing day trips. Since we slept so poorly the night before we first and foremost had to nap in the hotel bed for an hour or two before we could even think about something else.Men så i kvällssolen letade vi upp en vacker plats med utsikt (hehe inte så svårt att hitta här omkring) och korkade upp proseccon och åt salt gruyereost som fått svettas lite i ryggsäcken hehe. Mosiga som vi var så pallade vi bara ett glas var, sedan behövde vi desperat äta. Har nog aldrig upplevt en så omättlig hunger förut, som under den här resan. I hotellets restaurang åt vi något jag inte kommer ihåg och somnade sedan oförskämt tidigt.Och det var dag nummer två! Dag tre och den sista dagen på turen skulle visa sig bli den absolut jobbigaste. Fortsättning följer :-)-After napping we found ourselves a beautiful spot with a view (hehe not so hard to find those around here) in the evening sun and opened the prosecco and ate salty gruyere cheese, nice and sweaty from our backpacks hehe. Mushy as we were we could only take one glass each, then we desperately needed proper food. I don't think I've ever felt so genuinely ravenous before as I did on this trip. In the hotel restaurant we ordered something I cannot remember, and then we went to bed embarrassingly early.And that was day two! Day three and the last day of the hike would turn out to be the absolutely most difficult one. To be continued :-)All photographs are Cashew Kitchen originals unless otherwise indicated. Always link back here and credit Cashew Kitchen when sharing. Thanks!