ATT VANDRA ALPINE PASS ROUTE, DEL 1 | HIKING THE ALPINE PASS ROUTE, DEL 1

Jag har i evigheters evigheter utlovat bilderna från min & Hannahs vandring längs med Alpine Pass Route i somras, men det har tagit mig många långa lediga kvällar att gå igenom bilderna, välja ut och redigera. För närvarande är jag i norra Sverige och åker skidor och har inga nya recept på lur, så då tänkte jag att vi kunde passa på att ta en titt på första etappen av resan!Efter att ha vilat upp oss ordentligt en helg i Frankrike så tog vi äntligen tåget till en liten, Schweizisk by som heter Lauterbrunnen, djupt inne bland lummiga dalgångar och vertikala bergväggar. Barrträden klängde sig fast farligt nära kanten på bergkammarna ovanför oss och dolde passet som vi var på väg att bestiga. När vi anlände sen eftermiddag låg molnen lågt och regnet öste ner utan uppehåll. Alla sa att vädret skulle klarna framåt morgonen och vi hoppades verkligen att vi inte skulle behöva ställa in vår vandringstur.-I have promised you the photos from mine & Hannah's hiking trip along the Alpine Pass Route last summer since forever and ever, but it's taken me many long evenings of sorting the photos, chosing and editing. I'm currently up in north of Sweden skiing, with no new recipes at hand, so I thought it would be the perfect time to have a look at the first section of the hiking trip!After spending a weekend in France resting and preparing ourselves for our months-of-planning hiking trip, me & Hannah took the train to a tiny, Swiss village called Lauterbrunnen, situated in a deep valley below vertical mountain walls. Pine trees rested high above us on the cliff, obscuring the mountain top we where about to climb. Clouds were low and rain was pouring non stop. Everybody said it would clear up in the morning. We crossed our fingers that we wouldn't have to cancel our hiking trip.Vi hade planerat tre dagar på den mest krävande delen av Alpine Pass Route.Varför Hannah valde just den sektionen är ett mysterium, jag tror att hon ville visa mig det mest spektakulära av det spektakulära. Hennes Schweiz, så som hon minns det från första gången hon vandrade APR som 16-åring.-Three days on the most difficult section of the Alpine Pass Route was planned. Why Hannah chose the most demanding part is a mystery, I think she wanted to show me the most spectacular of the spectacular. Her Switzerland, as she remembered it from hiking the route the first time as a 16 year old.Tidigt på morgonen dagen efter att vi anlänt hade regnet avstannat och solen tittade nätt och jämnt fram mellan molntäcket. Luften var kylig - perfekt för vandring! Ambitiösa (eller dumdristiga) som vi var, bestämde vi oss för att påbörja vandringen allra längst nerifrån botten av dalen, istället för att ta kabinen upp till första bergsplatån. Enligt guideboken skulle vi sedan "bara" ha ca 2,5 timmes vandring kvar till vår destination för dagen efter att vi anlänt till bergsbyn dit kabinen åkte. Målet var Rotstuckhütte, en övernattningsstuga som ligger alldeles ensamt strax nedanför det första passet vi skulle bestiga under vandringen, med majestätisk utsikt över de gröna bergsängarna. Enda sättet att ta sig dit upp var till fots.-In the early morning, rain had stopped and sun was finding its way through patches of blue in the sky. The air was chilly - perfect for a hike! Ambitious (or stupid) as we where, we decided to start the hike from the very bottom, through steep forests up to the first plateu, instead of taking a gondola. According to our guide book, once arriving to the gondola top station we would "only" have about 2,5 hour left to our destination for the day: the Rotstückhutte, a solitary b&b high up on the mountain slopes overlooking the valley, just below the pass.När vi stannade för vattenpauser kunde vi se Jungfrau-toppen kika fram mellan tallarna på andra sida. Snötäckta glaciärer och branta klippor som vakar över dalen nedanför. Det var nog det mest hisnande och vackra landskap jag någonsin sett! Vi ooo-ade och aaah-ade oss genom morgonen, och jag stannade till stup i kvarten för att ta bilder, en försening i tidsschemat som jag skulle ångra senare...Jag kunde inte fatta att vi var på väg att bestiga de här ståtliga bergen med våra bara fötter! Passet vi skulle över låg bara strax under de högsta, snötäckta topparna. Hur skulle vi lyckas få över både oss själva och våra ryggsäckar till andra sidan?! Vi var pepp och höll modet uppe i vilket fall.-When stopping for water breaks we could see the Jungfrau peak through the majestic pine trees on the other side. Snow covered glaciers and sharp rocks, guarding the valley. I have never encountered such a stunning scenery before! We were equally oooing and ahhing our way through the morning. I couldn't really grasp the fact that we where about to take on these ruthless mountains only by the help of our own feet. The passes we where about to cross were only just below the slightly higher, glacier covered peaks. How could we possible get both ourselves and our backpacks up there?! But we were excited and confident either way. Jag vet inte vilken nivå de vandrarna som skrev vår guidebok låg på, men de knallade helt klart på i en betydligt snabbare takt än vi! När vi kom fram till byn dit kabinen (som vi ratade) gick så var klockan redan 14.30. Det hade alltså tagit oss i princip hela dagen att ta oss förbi den där första etappen av sträckan som knappt räknades. Den vi behövde ta för att överhuvudtaget komma upp i bergen. Efter en supersnabb kaffe & sockerpaus skyndade vi vidare, av rädsla för att bli fast på leden när det mörknade.Vi trodde att vi skulle vara framme rätt snart, guideboken sa ju 2,5 timme, så vi var inte alls förberedda på den plötsliga och helt extremt branta stigningen vi mötte. Nu handlade det inte längre om att gå utan om att klättra. Nedanför oss samlades små stugor intill betesmarkerna, och dalen där vi började vår vandring var knappt synlig längre. Bara vetskapen om att den fanns där nedanför var dock svindlande. Den här leden är definitivt inget för den som är höjdrädd...-I don't know what kind of hikers who wrote our guide book but they sure hiked in a waay faster speed than us! When we arrived to the mountain village where the gondola (the one we ditched) went it was already 2.30 PM. So basically it took us all day only to hike up that first bit that was hardly part of the actual trail. We stopped briefly for coffee and sugar, and were off as fast as we could in fear of being stuck out on the trail by nightfall.We thought we would soon be at our destination, the guide book said 2,5 hour after all, and we did not at all anticipate the narrow and almost vertical slope we suddenly had to climb. Below was hundreds of meters of air, tiny cottages clustered along the pastures. The valley where we started was not even visible anymore, but only the thought of it being down below there somewhere was dizzyingly. This route is certainly not for those sensitive to vertigo...Väl förbi den vådliga klättringen så öppnade ett vidsträckt och ödsligt landskap upp framför oss. Lummiga, gröna kullar och branta bergstoppar där fluffiga moln samlades. Så vansinnigt vackert att det var värt varenda fotsteg! Till ljudet av koklockorna fortsatte vi vidare för en sista, jämförelsevis enkel, timme av vandring mot stugan där vi skulle sova för natten.Klockan 17.30 kunde vi äntligen se stugan en bit bort, och två andra vandrare som satt i kvällsolen och sippade på varsin välförtjänt öl. Alpnatten kom dock fort, så nästan febriga av utmattning svidade vi om till våra varmaste kläder och gick och satte oss med de andra för en gemensam middag. Minestronesoppa och jordens bästa, hemmalagade rösti. Kolhydrater och salt. Några vegetariska proteinkällor var det inte tal om. Det var bara att skippa korven och gilla läget.Den natten sov jag nästan ingenting. Mina muskler var så ansträngda att jag inte kunde slappna av, och sovsäcken kändes obehagligt klaustrofobisk. Jag var ärligt talat rätt orolig för hur jag skulle klara nästa dags vandring med knappt någon sömn i kroppen och en uttröttad kropp. Till slut somnade vi båda två i alla fall, runt klockan 3 på natten, och vaknade mirakulöst nog utan träningsvärk.-Once above that treacherous climb, a vast and solitary view of lush green slopes and dramatic peaks opened up before us. So breathtakingly beautiful it was worth any climb in the world! To the sounds of cow bells we continued the last, comparatively easy, hour or so on narrow paths toward the hutte where we would be staying for the night.At 17.30 we could finally see the hut, and the two hikers before us sipping their well rewarded beers. Almost feverish from exhaustion and our now cold and sweaty shirts, we put on our warmest sweaters to sit down for the common dinner. Vegetarian protein options were non existent, but we got some Minestrone soup and the best, homemade Rösti. Lots of salt and carbs. That night I hardly slept at all. My muscles were too antsy to relax, and the sleeping bag too claustrofobic. I worried a lot about how I would manage to take on the pass in the morning, without sleep and with a worn out body. I managed to fall asleep at last, around 3PM, and miraculously woke up without sore muscles.I stugan serverades (till min förvåning) en så pass bloggvänlig frukost som hemmagjord Bircher-Müsli, på klassiskt vid med rivet äpple och yoghurt. Till det fick vi nybakat bröd, alpkäse från kossorna på betesmarkerna utanför och granskottshonung. Plus varm choklad och kaffe. SÅN himla belöning för våra trötta själar och kroppar!Otåliga att få sova i hotellsäng och dricka proseccon vi förbeställt (som en sorts mid-hike retreat innan den sista, och mest krävande vandringen) så var vi iväg igen. Men mer om det nästa gång! :-)-The hut served us (to my surprise) a wholesome and very blog friendly breakfast of Bircher muesli, alpkäse, a totally divine fir points honey, bread, hot chocolate and coffee. All homemade and so rewarding for our tired bodies.Eager to sleep in a hotel bed and drink the processo we had pre-ordered (sort of as a mid-hike retreat before the last, and most demanding day) we were off again. But more about that next time! :-)xoAgnesAll photographs, recipes and content are Cashew Kitchen originals, unless otherwise indicated. Always link back here and credit Cashew Kitchen when sharing. Thanks!