När livet gör en U-sväng | When life makes a U-turn

Upp med handen om du känner igen följande scenario: Du letar dig förgäves efter något i månad efter månad, vidtar alla åtgärder och jobbar stenhårt för att nå en dröm som till slut börjar kännas omöjlig att åstadkomma. Du börjar kompromissa och leta efter alternativ, även detta utan resultat. Du bestämmer dig för att det kanske inte var meningen att detta skulle hända just nu ändå. Och så samma sekund som du släpper taget så dyker lösningen bara upp där, rakt framför dig?Såhär har det sett ut för mig i princip varje gång något stort i livet har skett. Och precis såhär har den senaste, svindlande veckan utspelat sig. Sist jag satte mig ner för att skriva veckans planering så handlade det om lägenhetsförsäljning och allt fix och don som hör därtill. Springa på visningar för svindyra Stockholmslägenheter, fixa med bankpapper och se över om jag & Hannah kan steppa upp svårt game en aning för att ha råd med hela karusellen. Nu ser agendan totalt annorlunda ut.-Hands up if you recognize the following scenario:You are searching and searching in vain for something, month after month, taking all the necessary action and working your ass of in order to make this dream happen, to a point where it all starts to feel hopeless and impossible to achieve. You start to compromise and look for other alternatives, this too without result. You decide that it probably wasn't meant to be right now anyway, and let it go. And the very second you let it go, the solution appears right in front of you?This is exactly how it's played out every time a big life change has happened to me. And it is exactly what has happened during this last, rollercoaster of a week. Last time I sat down to write my weekly planning it was about selling my apartment and all the fixing that comes with it. meeting with brokers and banks, going to open houses for expensive Stockholm apartments and looking over whether or not me & Hannah can step up our game in order to afford it all. Now the agenda has changed entirely.Men för att först ge en liten bakgrund: Förra helgen åkte vi ut till en kompis lantställe för att andas ut en aning efter en minst sagt hektisk vecka. Vi hade precis varit på ett möte med banken och fått beskedet att om vi ville ta lån för att köpa en lägenhet som precis på gränsen rymmer oss båda och ligger på något sånär smidigt pendlingsavstånd så behöver vi börja jobba mer för att tjäna mer pengar. Vi behöver också vänta på att Hannahs arbetsvisum blir godkänt. Kort och gott, det skulle inte bli aktuellt att sälja & köpa nytt förrän om minst ett halvår, och själva flytten skulle antagligen inte kunna ske förrän nästa sommar tidigast. SUCK. Vi som har varit redo att flytta ihop i typ ett år nu! Och jag som velat komma bort från innerstan ända sedan innan jag & Hannah träffades.Till en början övervägde vi båda att ta på oss så många extrapass vi kunde på våra respektive extrajobb, trots att vi varit superstressade på senaste tiden och inte mått så bra på grund av det. Så när vi under helgen pratade igenom allt så kom vi fram till att det kändes helt bakvänt att börja anpassa hela våra liv bara för att kunna köpa en svindyr och samtidigt pytteliten lägenhet som ändå inte är det vi egentligen vill ha. Det vore att förkasta vår grundläggande strävan efter att arbeta & konsumera mindre för att ha mer tid till att vara ute i naturen, vara med varandra, vila, ha kul och annat nödvändigt.Vi vill inte ge oss in i ett bostadssystem som kräver av vi avsäger oss detta. Så för att det ska vara möjligt för oss att leva som vi vill leva så måste vi kanske se utanför normen.Jag har nog känt rätt mycket press kring att som 27åring så borde en ha råd att äga sitt boende, alternativt ha ett förstahandskontrakt, så att en kan börja bygga bo för att så småningom skaffa familj och flytta till hus osv. Klättra upp i karriärs- och boendestegen. Vara en ansvarsfull vuxen. Vi har hela tiden tänkt att köpa är det enda alternativet i Stockholm, och därför har vi också accepterat att vi inte kommer kunna bo i hus förrän vi blir gamla/rika/skaffat körkort/blivit platsoberoende.Men nu bestämde vi oss alltså för att släppa den här tanken om ägande och permanens. Kanske är det okej att flytta lite oftare, ha lite mindre trygghet och leva lite enklare, om det innebär att vi kan få leva närmre naturen och bo tillsammans i något större än våra respektive ettor?-First, to put this all in context: Two weekends ago we went to a friend's summer house to relax and process what had been a quite intense week, to say the least. We had just been to a meeting at the bank and got the information that in order for us to get a mortgage for an apartment that just about houses the two of us and that are located at a somewhat comfortable commuting distance, we had to work more to earn more money. We also need to wait for Hannah's work visa to come through. In practice, that would mean to wait yet another 6 months at least before we could sell & buy new, and the moving in wouldn't be until next summer earliest. SIGH. We've been ready to move in together for a year now, and I've been longing out of the city since before I even met Hannah.At first we considered waiting, and meanwhile take on as many extra shift as we could get on our respective extra hours jobs, despite the fact that we've both been stressed lately and feeling quite worn out because of it. When we spent those days at our friend's house we talked it all through and came to the conclusion that it feels totally backwards to adapt our entire life around buying a super expensive apartment that is not even what we truly want. That would be to neglect our most fundamental values about working & consuming less in order to have more time in nature, with each other, resting, having fun and other essential things.We don't wanna buy into a housing system that requires us to reject these things. So in order for us to live the life we want, we might need to look outside the norm.I think I've felt a lot of pressure around being a responsible adult and follow the path laid out in front of me. As a 27 year old I feel like I'm supposed to afford buying a proper apartment or at least have a first hand contract for renting, so that I can start nesting, building a family and eventually buy a house. Climb up the career & housing ladder. All along we've thought that buying is the only option in Stockholm, and hence we've accepted that moving to a house is not gonna happen until we're old/rich/have a driver's license/more free location-wise.But now we decided to let go of this idea about buying and permanence. Perhaps it is okay to have a more temporary home, to have a little less security and to live a little simpler, if it means that we can be close to nature, be together and live in a slightly bigger place where we can breathe and work and have friends and family over?Måndag morgon och jag tar en snabb vända på blocket bostad. Överväger starkt att skippa detta pga tids- och energikrävande syssla att börja veckan med. Kollar ändå, och hjärtat sjunker i takt med att jag scrollar förbi den ena ockerhyran efter den andra. Tills jag hittar en oanselig liten annons om ett hus på Ingarö, 4 rum och kök i en behändig storlek på 63ish kvm, med lagom dos ljust och modernt vs. vintage och lantligt, som otroligt nog ligger innanför vår maxhyra per månad. Så obeskrivligt fint!Det tar mig ca 5 min att googla resväg och pendlingsmöjligheter och omgivningar och ytterligare 5 min att skriva ihop ett ärligt brev till ägarinnan och beskriva hur rätt det här känns för oss, utan floskler om stadig ekonomi eller förhalande av min & Hannahs relationsstatus. Jag beskrev helt enkelt våra kreativa yrken, vår förlovning och vår längtan ut till naturen. Jag hann inte ens konsultera Hannah, så säker var jag på det här var vårt hus. Inom någon timme har jag pratat med Lena (ägarinnan) som blivit så himla glad över mitt brev och tyckte att det lät precis som den typen av hyresgäster hon ville ha men hittills inte hade hittat.-Monday morning and I'm about to have a quick look at the most recent ads on Blocket (Swedens Ebay/Craigs list). Seriously considering not to look, because I know what a time and energy draining task it is. Decides to check anyway. My heart sinks as I scroll past one unreasonable rent after another. Until I stumble upon a rather modest ad for a house in the archipelago, 4 bedrooms and a kitchen in a nice size of 63-ish square meters, with just the right balance between light and modern vs. vintage and countryside, that unbelievably fits into our budget for renting. Such a beautiful house!it takes me 5 minutes to google route, commuting opportunities and surroundings, and another 5 minutes to write a very honest letter to the owner, describing how right this feels for us, without any clichés about stable finances or avoiding the subject of me & Hannah's relationship status. I simply wrote about our creative professions, our engagement and how this is the kind of living we've been longing for. I didn't even have time to consult Hannah, that's how sure I was that this was our house. Within an hour I've talked to Lena (the owner) who expressed how happy my letter made her and how we sounded like exactly the kind of tenants she's been looking for but haven't found.Efter lunch samma dag åker jag och Hannah ut på Ingarö för att titta på huset. Ca 50 minuter med buss tar det, om en har tur och lyckas tajma direktbussen. Lena hade inte möjlighet att följa med, så vi får kika in genom fönstrena bäst vi kan. Inga större problem, eftersom rummen praktiskt taget har glas från golv till tak, med skjutdörrar ut mot terrassen från vardagsrum och sovrum. Huset ligger mitt i skogen, uppe på en kulle i en glänta, så att det ändå släpps in ordentligt med ljus. Runt hela huset löper trätrallar, och kliver en ned från terrassen så står en bokstavligen mitt i blåbärsskogen, nu i rödlila prakt, fullt av mossa och ljung. Några minuters promenad bort ligger en liten båthamn, strand, klippor och havet.Det tog oss inte lång stund att exalterat börja planera vår höst och vinter i det här huset, utan att ens veta om vi fått det. Men det kändes bara så himla oss, och magkänslan sa att det var meningen att vi skulle flytta hit, att allt kommer ordna sig.-After lunch the same day, me and Hannah head out to Ingarö to have a look at the house. It takes us about 50 minutes on the bus, if one is lucky to catch the direct bus. Lena couldn't join us that day, so we had to look around best we could from the outside. Not a big problem since it's glass basically from floor to ceiling, with sliding doors out to the terrace from both living room and bedroom. The house is located on a hill in a meadow, which let's in a lot of light despite it being in the middle of the forest. The terrace runs around the entire house, and if you step down from it you're literally standing right in the blueberry forest, now in red-purple splendor, full of moss and heather. Within a couple of minutes walking distance: a small harbor, beaches, cliffs and the ocean.It didn't take us long to excitedly start planning our autumn and winter in this house , without even knowing if we got it. But it just felt so us, and my gut feeling told me it was meant to be and that everything will work out.En kort bil eller bussfärd bort - detta. Blanka klippor och vatten och öar så långt ögat kan se. Här ockuperat av ett gäng dykare. / A short car or bus ride away - this. Smooth rocks and water and islands as far as the eye can see. Here occupied by scuba divers.Här har vi det: typ enplansfunkisvilla, insprängt i den omgivande naturen. Med vitmålade trägolv, vit träpanel på väggarna och öppen spis <3 / Here we have the house! One story functionalism villa, nested in the rocky forest. With white painted floor boards, white wood panel on the walls and an open fire <3 Lite senare på eftermiddagen mötte vi upp med Lena för att presentera oss och prata detaljer. Hon uttryckte en sån stark kärlek till huset och skogen och omgivningarna att en förstår varför det var så viktigt att hitta hyresgäster som kan se och uppskatta samma saker. Vi klickade direkt och naturligtvis fick vi hyra huset om vi ville!! Morgonen därpå skrev vi kontrakt, och 5 timmar senare hade jag hittat en hyresgäst till min lägenhet. Phew! Två minst sagt mentalt omtumlande dygn.-Later in the afternoon we met up with lena to introduce ourselves and talk about the details. She's got so much love for this house and the forest and the surroundings that you can totally see why it's so important for her to find tenants that can appreciate the same things. We clicked immediately and of course we could rent the house if we wanted to!!! The morning after we signed the contract, and 5 hours later I had found a tenant for my apartment. Phew! Two bewildering days to say the least.Om en månad flyttar vi alltså in i ett hus i skogen, precis så som vi allra innerst önskade men inte trodde var möjligt givet omständigheterna <3 Vi har nu stenkoll på busstidtabellen och jag håller på att anpassa mitt jobbschema i butiken så smått så att jag kan samla timmarna jag jobbar extra till längre pass, snarare än utspridda här och där. Så att en inte behöver åka in till stan i onödan liksom ;)-So in one months time we are moving into a cabin in the woods, just like we secretly wished for but didn't think was possible given the circumstances <3 We now know the bus time table by heart, and I'm currently shuffling around my work schedule at the store so I can gather all the scattered hours into longer shifts. That way I don't have to go into to town unnecessary often ;-)Så himla gulligt med alla solstolar som är placerade på lite olika random platser på tomten :'D Förmodligen för att det ska finnas någonstans att sitta och sola under vilken tidpunkt på dygnet som helst (obs att det står en brun stol vänd åt andra hållet i vänstra delen av bilden också)./ It's so cute with all these chairs placed on various random locations around the property :'D Probably so one can always find a spot for sunbathing regardless of the hour (ps. there's another brown one facing the other direction in the left hand side of the picture). Jag tycker det är så fint och generöst, att en plats som en person äger och älskar också kan nyttjas och älskas av andra personer under tiden ägaren inte kan vara där. Vi får hyra det här fina huset fram till april, under den tiden då Lena med familj ändå inte hinner vara där. Efter det vet vi inte alls vad som kommer ske. Kanske hittar vi något annat hus vi vill hyra, eller så skaffar vi en skruttig bil och spenderar sommaren på min familjs lantställe. Eller så vill vi resa. Mycket kan hända!Det blir i vilket fall en bra prova på-period för oss, då vi kan känna efter hur det funkar att pendla ett längre avstånd samt bo lite mer isolerat (okej, mycket mer isolerat). Det blir inte mindre utav ett hem eller en mindre värd upplevelse bara för att det inte är permanent. Särskilt inte när allt är så fint renoverat och inrett att vi praktiskt taget kan flytta in imorn! Alla fina vintagemöbler ingår nämligen i uthyrningen <3-I think it's such a nice and generous thing, that a place one person owns and loves also can be used and loved by other people during the times when the owner can't be there. We are renting this house to april, during the time Lena with family don't have the time to be there. After that we don't know what's gonna happen. perhaps we'll find another house we wanna rent, or we'll get a crappy car so we can spend the summer months at my family's country house. Or perhaps we wanna travel. A lot can happen until then!This will be a good test phase for us to see how it works with commuting a longer distance and living a bit more isolated (ok very isolated). It won't be less of a home or a less valuable experience only because it's temporary. Especially not since it's such a gorgeous place with beautiful vintage furniture that we can practically move in tomorrow! All furniture is included btw <3 Som ni förstår blir det inget Frilansmåndag idag. Jag har helt enkelt haft fullt upp att rodda med det här, och kommer ha det rätt så rörigt framöver också. Jag tänker att det måste få finnas lite flexibilitet i vad och när jag uppdaterar bloggen just nu, för att rymma alla de här stora förändringarna. Hoppas ni har tålamod med det, och tycker att det är kul att följa vad som händer i mitt liv bakom allt recepttestande och matplåtande :-)Hur ser ni på det här med att äga sitt boende vs. hyra i andra hand?Hoppas ni får en superfin vecka!Massvis med kramar,Agnes-As you probably understand there won't be any Freelance Monday post today. I've just been so busy organizing this, and everything will continue being pretty messy for a while longer. I think it's okay with some flexibility in the blog schedule when stuff like this happens. It's needed to house all these big changes (pun intended). I hope you can be patient with that, and that you think it's at least a little bit fun seeing what's going on in my life outside of all the recipe testing and food photographing :-)What are your opinion when it comes to buying vs renting apartments or houses btw? How do you guys live? Wishing you all a nice week!lots of x & o's!AgnesAll photographs, recipes and content are Cashew Kitchen originals, unless otherwise indicated. Always link back here and credit Cashew Kitchen when sharing. Thanks!