Min bloggresa - The not so overnight success story

En av de vanligaste frågorna som jag får av er är hur jag har gått tillväga för att kunna jobba heltid som frilansande matkreatör. Hur såg resan ut från hobby till profession, när började jag kunna ta betalt för mina tjänster och var hittade jag mina kunder? Därför tänkte jag idag att jag skulle berätta om min bloggresa!

Bloggen och instagram är nämligen grunden i allting jag gör. Bloggandet har medfört dels att jag har fått öva järnet i att skriva, laga mat, styla och fota, och dels att jag har kunnat nå ut med det jag gör och etablera mig som en matinspiratör att räkna med. En skulle kunna säga att bloggen är mitt testkök och mitt "showroom". Här prövar jag på allt som jag är nyfiken på, utvärderar vad som funkar och inte, och marknadsför mina tjänster för världen.

Jag tycker ofta en läser om bloggares "overnight success story" och hur de i princip gick från 0 till 100 pga nån video som blev viral eller nån medverkan i nåt tv program. Jag har alltid tyckt att hela processen av att ta sig från A till B verkar vara ett enda stort mysterium. Hur gick de egentligen till väga för att växa och göra sin business lönsam?

Min resa är raka motsatsen från en overnight success story. Trots det driver jag idag, 5 år efter start, en framgångsrik business som jag utan problem kan leva på. I det här inlägget tänkte jag skingra mystiken kring processen och berätta ingående om vad som fick mig att börja blogga, vilka strategier jag använt, viktiga lärdomar på vägen samt olika milstolpar i utvecklingen.

Förhoppningsvis kan du som är precis i början av din blogg/företagsresa hitta en massa användbara tips. I övrigt hoppas jag kunna inspirera till att våga testa något som en aldrig prövat förut och lita till att det kommer gå bra. Det är som Pippi säger:

"Det här har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert!"

För det var precis så jag tänkte. Våren 2013 när jag snubblade över Green Kitchen Stories blogg och fascinerades över att en kunde jobba med mat så som de gjorde, och att ens recept kunde ha en så stor positiv inverkan på folk. Jag ville också!

Fram tills då hade jag aldrig tänkt på mitt matintresse som ett potentiellt yrke, men däremot visste jag att jag ville jobba med något kreativt som gjorde skillnad för människor, samt ha 100% frihet över min tid. Jag var på jakt efter något; en typ av livsstil och kreativ outlet som jag inte riktigt kunde sätta fingret på vad den skulle innebära, men jag hade en känsla.

När jag upptäckte GKS så var det som att något klickade. Magkänslan bara skrek att det var hitåt jag skulle! Det var det här jag hade letat efter.

Bara några veckor senare startade jag min första matblogg, Food and Green Forests, och började experimentera med vegetariska recept och matfoto. Jag lånade min rumskompis kamera och började hitta på recept efter bästa förmåga. Min första kreation var ett ytterst tveksamt recept på "Lakritsbröd", fotat i en vårgrönskande glänta och omgiven av ett totalt illgrönt ljus. Efterbehandling av bilderna var inte direkt något jag tänkte på då...Vid den här tiden bodde jag i Göteborg och gick Kandidatprogrammet i Fri Konst på Valand. Det var bara några veckor kvar på läsåret, och jag hade bestämt mig för att hoppa av. Jag kände på mig att konstvärlden var inte rätt typ av forum för min kreativitet. I min frustration över att ingen tycktes bry sig särskilt mycket om min konst (inte ens jag själv) så bestämde jag mig för att börja plugga Humanekologi istället. Där måste en väl verkligen kunna göra skillnad! Tänkte jag.

Från lokala naturresurser till global konsumtion, så hette kursen. Att den handlade om matproduktion visste jag inte ännu. Inte heller att jag skulle fortsätta att plugga Humanekologi hela vägen fram till en kandidatexamen.

Under den första tiden av bloggande läste jag kopiösa mängder matbloggar. Jag studerade hur de skrev sina recept, vilket språk och vilken terminologi de använde och inspirerades av de gröna mattrender som rådde då. Jag var totalt grön (no pun intended ;-) på det mesta som hade med matbloggande att göra, men jag var väldigt intresserad av matlagning och kunde redan en hel del om näringslära.

Jag startade även ett instagramkonto i samma veva som bloggen, för att kunna marknadsföra mina blogginlägg. Nånstans hade jag snappat upp att det var viktigt. I början var instagramkontots enda syfte att driva trafik till bloggen. Sedan utvecklades det med tiden till en egen kanal med en egen tonalitet och agenda. Första inlägget fick 8 likes och texten löd "the first post on food and green forests is up!". Varken mer eller mindre :'D Ja, och så den där illgröna bilden på lakritsbrödet då. Screenshotat direkt från bloggen. Med rubrik och allt.

Bloggen gick lite på halvfart där i början. Det var istället instagram som jag blev hooked på. Där kunde jag snabbt dela mina frukostbilder och smoothiebilder och få omedelbar respons. På den tiden fanns inga algoritmer som styrde flödet, så det gick snabbt att växa och få stort engagemang. Kvaliteten på det jag skapade var inte speciellt bra, men det fanns ändå något härligt i den där upptäckarlusten. Att vara ny på något, och känna att allt är möjligt.

Många av oss som är "stora" idag och jobbar med mat på olika sätt, var nya då. Vi följde varandras utveckling på avstånd, peppade via kommentarer och läste flitigt varandras blogginlägg. Jag minns att jag hade en så stark känsla av att vara del av ett community, redan då. När jag tittar tillbaka så inser jag att jag absolut inte var den enda som "av en slump" upptäckte matbloggandet. Det fullkomligt exploderade av liknande bloggar runt om i världen! Så häftigt ändå att vara del av en sådan rörelse. Och än så länge så fortsätter den trenden att växa! Hurra för plant power!

Hösten 2014 bytte jag namn till Cashew Kitchen och lanserade en ny blogg på Wordpress.com. Bloggandet och instagrammandet var fortfarande någonting jag gjorde på fritiden, utöver studierna och extrajobb. Jag hade fastnat för den "moody" stilen, och fotade mörka bilder i väldigt dov belysning. Ibland var det knappt att man kunde urskilja maten, haha! Men jag tror det var smart att ha en så tydlig visuell inriktning så tidigt. De som följde mig då kom att förknippa Cashew Kitchen med det uttrycket. Jag försökte också blanda upp flödet med stämningsfulla naturbilder, för att sätta maten i en kontext och ge ett mer vilsamt helhetsintryck.

I oktober det året så använde jag mina sparpengar till att åka på matstyling- och matfotokurs med Sonja Dahlberg (som då kallade sig för Dagmars Kitchen). Detta var sjukt lärorikt för mig och jag kan verkligen se en tydlig skillnad på mina bilder före och efter.

Runt årsskiftet 2014-2015 startade jag min enskilda firma. Jag hade fått ett litet gig för tidningen Kurera som jag behövde kunna fakturera för, och det blev sparken i baken jag behövde för att officiellt påbörja min företagsresa.

Jag tror det var nånstans här jag började tillåta mig själv att tänka på matbloggandet som ett potentiellt yrke. Redan när jag läste GKS första gången så kände jag en längtan efter att jobba med något liknande som de gjorde, men det var inte förrän ungefär 1-1,5 år in i matbloggandet som jag vågade erkänna det för mig själv och aktivt börja jobba mot det.Våren 2015 fick jag mitt första betalda samarbete. Fattar fortfarande inte riktigt hur det gick till! Det var Västerbottensost som hörde av sig och undrade om jag ville vara med i deras kampanj "magi på 20" och skapa ett snabbt och gott recept med deras ost. Andra medverkande var Karoline från Gröna Skafferiet (nu Självhushållningsprojektet) och Maria från All things green (då Made by Mary), så ni kan ju fatta att jag blev smickrad!

Jag hade lärt känna Maria litegrann genom ett gemensamt projekt (mer om det längre ner), och eftersom hon hade bloggat betydligt längre än mig så blev hon lite som en mentor för mig under den där tiden. Hon hjälpte mig massor under förhandlingen med Västerbottensost, med allt från arvode till rättigheter. Jag hade verkligen tur med detta första samarbete, att det var en kund som var seriös, erbjöd ett bra arvode och insisterade på att skriva kontrakt. Det satte ribban för hur jag förväntade mig att ett sponsrat samarbete skulle gå till, och hjälpte mig att värdesätta mitt arbete redan från början. FYI så erbjöd de 10 000:- för ett blogginlägg samt ett instagraminlägg.

Att skapa sig kontakter i branschen och ta stöd av dem när det dyker upp knepiga förfrågningar eller när en känner sig osäker är verkligen ovärderligt! Rekommenderar ALLA att börja bygga sitt nätverk tidigt och att även vara generös med den kunskap och det stöd du själv erbjuder. Kom ihåg - vi är kollegor, inte konkurrenter! Det finns gott om plats för alla, och what goes around comes around som det heter.

Samma vår tog jag examen från Humanekologiprogrammet och började jobba 75% på Saltå Kvarnbutiken i Stockholm. Onsdagar var min lediga dag, och de ägnade jag uteslutande åt bloggen. Vid det här laget så hade jag verkligen börjat betrakta bloggandet som en business och något jag på sikt ville kunna jobba heltid med. Därför visste jag att jag var tvungen att vara disciplinerad.

I juni 2015, 2 år efter att jag startade min instagram, så nådde jag 10k följare. Det var STORT, minns jag.

Vid samma tid så gick jag och Maria ut med hemlisen vi hade jobbat på hela våren, nämligen en workshop och retreat i matfoto! Den första i sitt slag i Sverige. Vi kallade hela projektet för At the table.

Jag hade följt en hel del internationella bloggare och sett att liknande retreats hölls runt om i världen, men jag saknade något för oss här i Norden, som var mer lättillgängligt och med ett mer överkomligt pris. Eftersom jag var sjukt driven (och en aning naiv) så bestämde jag mig för att försöka skapa detta själv. Eller rättare sagt, alliera mig med rätt personer för att kunna skapa det tillsammans. Eftersom jag fortfarande var en så pass liten bloggare så visste jag att jag var tvungen att slå mig samman med någon större för att "pull it off".

Så jag hörde av mig till Maria med min idé och frågade om hon ville förverkliga den med mig. Det var det läskigaste jag hade gjort hittills, och jag var övertygad om att hon skulle säga nej! Vi kände ju inte varann och hon var dessutom så mycket mer erfaren än mig. Som tur var blev Maria superpepp på idén, och vi fick även med oss Linda Lomelino som ju är drottningen av matfoto <3 samt Rania från Northbound Journeys att dokumentera helgen. Biljetterna sålde slut på någon dag om jag inte minns fel. HÄR kan du läsa mer om hur det gick!

Är SÅ glad att jag vågade höra av mig till Maria och pitcha den här idén! Det var så mycket som tog fart efter den där workshopen. Tänk om jag aldrig hade vågat...

Våren 2016 så var jag sjukt stressad. Mina ambitioner översteg vida min ork, och jag hade med jämna mellanrum små breakdowns som gjorde att jag inte kunde komma in till jobbet. Så jag bestämde mig för att ta två månaders tjänstledigt från Saltå Kvarn, för att kunna fokusera på bloggen och få igång ruljansen på uppdrag. Jag hade sagt upp min tjänst som Kolonialansvarig och Bitr. butikschef och skulle efter de två månaderna komma tillbaka som extraanställd.

Rent ekonomiskt så var detta ett väldigt stressande beslut. Men på något vis så kände jag mig så lugn under de där två månaderna! Jag fick göra det jag älskade och jag kände mig hoppfull att det skulle ta fart så småningom. Dessutom bodde jag väldigt billigt i en pytteliten etta på söder (som jag ägde tillsammans med mina föräldrar, och därför inte behövde betala några ockerhyror) och hade låga utgifter generellt.Tryggheten i att ha en egen lägenhet och en ekonomiskt stabil familj bidrog nog väldigt mycket till att jag vågade "kasta mig ut" i egenföretagandet, trots att jag inte hade något vidare startkapital. Jag visste liksom att det skulle ordna sig även om företaget gick åt h*vete. På så sätt är jag grymt priviligerad! Jag kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara för er som är t.ex ensamstående föräldrar eller som verkligen inte har något att falla tillbaka på om företaget inte går vägen.

Trots denna trygga bakgrund tyckte jag dock att det var sjukt jobbigt att ha så låga inkomster. Under alla de här första åren så spenderade jag knappt några pengar på mig själv. Jag gick i samma kläder som alltid och köpte all min inredning och min rekvisita på loppis. De mesta pengarna lade jag på mat och allt som hade med företaget att göra. Och fler gånger än jag vill erkänna kom min lön från mitt sparkonto, som ständigt åkte ner mot noll-strecket.

Periodvis tyckte jag det var jobbigt att ha en så osäker ekonomisk situation. Inte för att jag var rädd för konsekvenserna (jag visste som sagt att jag skulle få stöd hemifrån i så fall) utan mer för vad det gjorde med min självbild.

Jag såg vänner som pluggat till prestigefyllda yrken ta välbetalda jobb, köpa större lägenhet, åka utomlands och ha fina coola kläder. Som 23-24 och konstskolestuderande gick det väl an att bo i kollektiv/i ateljén och gå runt i samma jeans dag ut och dag in, men när jag började bli 26, 27, 28 så kände jag pressen att "bli vuxen" och följa samma utvecklingskurva som de flesta runt omkring mig gjorde.

Nu hoppar jag händelserna i förväg lite, men det är först i år, när jag är 29, som min business har blivit ekonomiskt lönsam och hållbar. Men det kommer vi till sen!

Efter de där två månaderna av tjänstledigt och heltidsfokus på bloggen & insta så nådde instagramkontot 20k följare! Jag gjorde lite spridda sponsrade samarbeten, men det gick fortfarande väldigt trögt. Under sommaren jobbade jag heltid i butiken igen för att få det att gå runt.

Folk runt omkring mig sa saker som "Vad kul att det går så bra för sig!" och "wow, så inspirerande!". De bedömde framgång utifrån antal följare och tänkte att stort följarantal = pengar. Så är det inte. Verkligen inte.

Under alla år som jag bloggat så har har min trafik sett i stort sett oförändrad ut. Jämfört med instagram så är siffrorna här på bloggen så otroligt mycket lägre (jag snittar på runt 7k unika läsare i månaden). Och ändå så kan jag göra välbetalda sponsrade samarbeten. Det är för att priset sitter i så mycket mer än själva räckvidden. Jag vet många microinfluencers som är otroligt framgångsrika, trots att de har en relativt liten publik. Det handlar om röst, kvalitet, engagemang från de som faktiskt är här och hur relevant du är för din publik. Oavsett hur stor eller liten den är.

Moving on.

Under hösten 2016 så flyttade jag och min dåvarande flickvän ut till ett ensligt hus i skärgården. Där satt jag i min ensamhet om dagarna och lärde mig allt jag kom över om branding och digital strategi. Jag kände mig lite less på att det tog sån tid för företaget att "ta fart" och jag kände att jag behövde bli ännu tydligare med mitt "mission" i bloggandet. Ha en strategi helt enkelt!

Jag startade en emaillista, där alla som skrev upp sig fick en 5 dagars onlinekurs i matstyling. Men mest skrev jag väldigt personliga texter som gick ut till prenumeranterna. Jag ville utveckla en mer intim kommunikation med mina mest dedikerade läsare (dvs er <3) och lära känna er bättre, för att kunna skapa bättre och mer riktat innehåll.

Idag har närmre 2000 personer tagit del av matstylingkursen! Nu ligger emailklubben vilande och väntar på en ny utformning så fort jag finner tiden. Det går dock fortfarande att signa upp sig för att ta del av kursen!

Här kan du läsa mer om hur jag tänkt rent strategiskt med emailklubben.

En annan väldigt lärorik grej jag gjorde då var att gå med i Fizzle. Jag genomgick till exempel deras kurs "Finding your niche" samt "Target your audience". Kan verkligen rekommendera detta för alla nya företagare eller den som står inför en rebranding! Under den första gratismånaden hinner en med att avverka rätt mycket kursmaterial ;-)

De få samarbeten jag gjorde under den här tiden fick jag genom att kunderna kontaktade mig. Jag bestämde mig ganska tidigt för att inte ödsla för mycket tid och energi på att kallsälja, utan istället satsa på att utveckla mitt hantverk och bli så bra som möjligt på min grej. Samt att visa upp det jag gjorde på mina sociala kanaler, givetvis.

Jag ville inte behöva hustla ihjäl mig eller vrida och vända på mina säljargument för att företagen till slut skulle gå med på att jobba med mig. Istället ville jag satsa på att bli en attraktiv matprofil att jobba med, där makten låg i mina händer. Detta är förstås något som tar tid att bygga, men som du säkert förstått vid det här laget så var jag in it for the long run. Jag har spenderat åratal på att bygga ett starkt varumärke och bli en bättre receptkreatör och matfotograf, i stort sett helt utan inkomst från mitt företagande.

På sikt så tror jag det bidrar till en business som dels är mer hållbar, men framförallt som känns mer meningsfull. Idag kommer mina kunder till mig för att de vill ha mitt unika uttryck. Inte nödvändigtvis min följarskara eller mitt pris. Det gör att jag kan gå in i en förhandling från en väldigt stark position.

Precis i början på 2017 så gjorde jag en "rebranding" av Cashew Kitchen. Jag hade under en tid känt att mitt innehåll hade växt ur sitt skal och behövde en ny inramning. Bloggen flyttades från wordpress.com till wordpress.org, vilket innebar mycket större friheter i dess utseende och funktioner. Jag skrev om alla fasta sidor och skrev även en helt ny "pr policy" för nya kunder. Där gjorde jag det tydligt vilka värderingar som är viktiga för mig och vad jag strävar efter i mina samarbeten och i kommunikationen med kunden. Sedan jag publicerade den där sidan har jag fått så otroligt mycket färre "skiterbjudanden"! De allra flesta förfrågningar jag får numera är seriösa och rimliga. Så hett tips att skriva en sådan text!

I Februari 2017 fick jag förfrågan om att åka till Italien tillsammans med ett gäng internationella matbloggare, och frossa i god mat, vackra fotoögonblick och businesssnack. Eh, ja tack!! Den här resan fyllde på mig med kreativ energi något så fundamentalt. Jag tror jag växte flera meter. Mitt fotograferande utvecklades mer på en helg än vad det gjort på ett år, och jag lärde känna några personer som kom att betyda massor för mig.

Strax efter åkte jag på ytterligare en matworkshop, denna gången som en vanlig deltagare. Det var Babes in Boylands magiska Gotlandsworkshop! Även här träffade jag fantastiska personer och utvecklades massor i mitt fotograferande.Våren 2017 flyttade jag tillbaks till stan. Min relation hade tagit slut och jag bodde återigen i den lilla ettan.

Det var den här våren som uppdragen började rulla in for real. Vilken var tur, eftersom Saltå Kvarnbutiken skulle lägga ner och jag därmed inte längre skulle ha något extrajobb...Jag har funderat på vad det var som gjorde att så många jobbuppdrag dök upp just då. Jag antar att tiden helt enkelt var mogen för det? Efter 4 år av matbloggande hade jag hittat hem i mitt bildspråk, skapat en proffsig inramning till mitt innehåll, gett näring åt mitt community och byggt stabila sociala plattformar som blivit attraktiva för företagen att synas på. Jag hade helt enkelt gjort ett riktigt bra grundjobb.

Jag kunde fortfarande inte riktigt ta så bra betalt som jag skulle vilja, men det gick att leva på och jag fick massor av erfarenhet. Bland annat så började jag jobba med Pulled Oats, vilket utvecklades till ett långsiktigt och sjukt givande samarbete. De har fram tills nu varit min största kund <3

När det väl tog fart så gick det snabbt. Från att ha haft en väldigt osäker ekonomisk situation så blomstrade helt plötsligt mitt företag. Det var som att allt min hårda arbete äntligen började ge resultat. Jag kunde verkligen känna ett skifte där under 2017.

Under hösten 2017 så fattade jag ett viktigt, strategiskt beslut, som alldeles säkert bidrog till att mina jobbuppdrag ökade under den där tiden. Jag började skriva bloggen helt och hållet på svenska. Det innebar att jag övergav en stor del av bloggens (internationella) läsare, och att min statistik till en början förmodligen skulle krympa. Men jag insåg att så länge jag skrev på engelska så skulle det bli svårt för mig att attrahera svenska kunder. De vill ju av förklarliga själ nå en svensk publik, men min publik var spridd över hela världen.

Dessutom tog det oerhört mycket tid och kraft för mig att skriva på svenska. Jag ville kunna skriva mer avslappnat och personligt, och nå en publik som befann sig närmre mig själv.

My Blog Journey | Cashew My Blog Journey | Cashew Kitchen

Sommaren 2017 kärade jag ner mig i en norrlänning. Under de följande 8 månaderna pendlade jag till Piteå minst en gång i månaden, och började mer och mer prioritera ledig tid framför att ständigt publicera nytt content. Nu kände jag att jag kunde "ha råd" att prioritera andra delar av mitt liv än egenföretagandet. Som att vara ledig på helgerna och hitta nya hobbies.

Att plåta ett recept gick betydligt fortare än tidigare, eftersom jag vid det här laget gjort det så mycket. Hela processen av att skapa recept, fota och blogga hade effektiviserats. Om jag i början av bloggandet snittade på 200 bilder på varje recept från alla tänkbara vinklar, som jag sedan var tvungen att gå igenom och sålla i (oh the pain), så fotade jag nu max 30-40 stycken.

Däremot lägger jag numera betydligt mer tid på styling. En kan säga att jag lärt mig göra ett grundligt förarbete för att fotoprocessen ska bli så smidig som möjligt. Idag skulle jag säga att jag knäpper runt 20 bilder per maträtt.

I april 2018, alltså i våras, gick flyttlasset till Piteå. Från att ha bott och arbetat i en etta på 24 kvm så skulle jag nu ha ett helt eget kontor, stort kök och en trädgård att disponera över. Dessutom skulle jag slippa allt pendlande och få vara nära K varje dag <3

Sedan jag flyttade hit har så sjukt mycket förändrats! Mitt sinne är så mycket lugnare än tidigare. Jag kan ha mycket att göra, men det är sällan jag är så stressad att jag bryter ihop, så som ofta var fallet tidigare. Jag känner mig mer organiserad, målinriktad, lugn och lycklig än nånsin tidigare! Därmed inte sagt att jag inte har några emotionella breakdowns... De kommer förmodligen alltid komma, titt som tätt. Så är det att vara egen, eller bara en tänkande kännande människa i största allmänhet ;-)

Den senaste tiden har mina jobbuppdrag breddats och växt bortom bloggandet och de sponsrade samarbetena. Numera gör jag även workshops och föreläsningar i digital strategi, recept till mattidningar, säljer mina bilder via en bildbyrå samt jobbar med en hel del lokala kunder här uppe i Norrbotten. Jag försöker hela tiden utöka min äggkartong för att sprida mina inkomster och skapa ett jämnare "cash flow".

Det är först i år, 2018, som jag har börjat dra in en hälsosam inkomst i företaget. Nu kan jag ta ut en ordentlig lön, ha råd med semester, uppdatera min uråldriga garderob och göra medelstora investeringar i företaget. Och alltså den känslan!! Att ha tagit sig hit, tillsammans med er läsare och alla stöttande kollegor. Den är mäktig!

I mina betalda uppdrag så har jag alltid försökt se till att leverera liite lite bättre än vad som förväntas. Så att kunden blir positivt överraskad. Sedan är jag noga med att följa upp samarbetet med statistik och att fråga efter feedback. Att skapa bra relationer med kunderna tror jag är det absolut viktigaste om en vill få återkommande eller långsiktiga uppdrag. För att ett företag ska våga satsa på dig i längden så behöver de känna att du är en trygg och reko person som levererar hög kvalitet och på utsatt tid. Och det kan de inte veta förrän de jobbat med dig en gång. Så visa vad du går för och blow their socks off!

I det här blogginlägget har jag skrivit mer om hur en kan tänka när det kommer till kommunikation med kunden, prissättning och att värdesätta sitt jobb.

Under min bloggresa så har ingenting gått snabbt. Istället har min "framgångsfaktor" varit ihärdighet och tålamod. Det handlar inte om att jag besitter några magiska kreativa krafter, utan om att jag envist har övat upp min förmåga att styla och fota mat, att skapa intressant innehåll och skriva bättre recept. Och det har tagit många år! Vad som kännetecknar mitt varumärke är något som växt fram under tiden. Och hela den strategiska biten är också något jag fått lära mig under resans gång. En behöver alltså inte besitta en massa specialkunskaper när en börjar. Det viktigaste är bara att börja! Resten kommer du lära dig allt eftersom.

I skrivande stund ska jag just till att påbörja mitt största och mest långsiktiga uppdrag hittills. Jag kan ännu inte berätta i detalj vad det är, men det innebär regelbundet innehållsskapande åt en stor matkund. Detta är en sån sjuk milstolpe för mig!! Är så sjukt peppad på detta och lovar att berätta mer så fort det första materialet är publicerat!