April & May Journal

_MG_6401.jpg

Månadens höjdpunkt

Det är vår! Nästan sommar. Sådderna gror, de första förkultiverade plantorna har fått flytta ut, solen skiner och träden grönskar. Är så tacksam över att värmen äntligen har kommit till Piteå, efter en lång och tung vinter och en ovanligt kall vår. Har äntligen kunnat känna mer lust och kreativitet för mitt jobb, och hittat fler stunder av njut i vardagen. Vintern i Norrbotten är verkligen något helt annat än i Stockholm. Våren tar otroligt lång tid på sig, och under mars - mitten av maj så kan det kännas som att tiden står still. Som att det för evigt är 5 plusgrader och naturen väntar på att få slå ut. Sedan brukar det rätt vad det är explodera över en natt, och så är det sommar!

Så månadens höjdpunkt är snarare många små höjdpunkter, i form av soliga vilostunder på bron, trädgårdsfix, att vakna till solljus och kunna gå ut på promenad utan mössa. Det stora i det lilla <3

Månadens dipp

Mitt i den här härliga årstiden så har jag och min partner gått igenom någonting jobbigt på ett privat plan. Vår relation är finare än nånsin, så det är inget sånt <3 Just nu känns det för nära att prata om, men jag kan samtidigt inte skriva om månadens dipp utan att nämna att det också varit tufft. I skrivande stund så känner jag mig, trots det ledsamma, också väldigt tacksam och ödmjuk inför livet. Förra veckan var tuff, så då försökte jag mest bara ge mycket tid åt att processa och få vara ledsen. Tycket alltid att det känns lättare om hjärtat när en vaknar dagen efter att en fått gråta ut ordentligt. Även om det är jobbigt i stunden (speciellt att visa det inför en partner eller vän) så hjälper det. Så att inte alla de där jobbiga känslorna blir till något hårt som stannar inom en.

_D8A1961.jpg
_D8A1990.jpg

Nya rutiner jag fastnat för

Som jag skrev på instagram för ett tag sedan så har jag lagt om mina morgonrutiner ganska ordentligt senaste veckorna. Istället för att ägna morgonen åt yoga, skriva, meditera och allt det där, så har jag faktiskt satt mig direkt vid datorn för en timmes kreativt och fokuserat jobb innan frukost. Just under morgontimmen så är det min kommande onlinekurs i matstyling och matfoto jag jobbat på, vilket kräver rätt mycket av min koncentration. Tanken är att kursen ska lanseras i höst, och det är en hel del att göra tills dess! Genom att utnyttja den tiden på dagen då jag är som mest skärpt och fokuserad så kan jag få otroligt mycket kvalitativt jobb gjort.

På så sätt har jag mer tid över på eftermiddagarna till att ta det lugnt och ägna mig åt diverse hemmafix och feel good-aktiviteter. Och jag måste säga att jag ÄLSKAR det! Det är så otroligt befriande att släppa på alla föreställningar om hur en hälsosam morgon “bör” se ut, och istället lyssna på vad jag mår bäst av.

Men det är såklart inte helt lätt att skaka av sig alla förväntningar på vad en borde göra och inte. I början hade jag många negativa röster i bakhuvudet som bannade mig för att jag inte prioriterade träning och yoga tillräckligt mycket, att jag borde få in en regelbunden meditationspraktik och samtidigt att jag borde hinna med ännu mer jobb på förmiddagen! För mig brukar det då kunna hjälpa att hitta ett alternativt narrativ som “svar på tal” till de där rösterna. Eller bara ta en paus för att gå ut och gå, andas några djupa andetag, dra ett tarotkort eller dricka en kopp te.

Månadens self-care

Jag har verkligen försökt lyssna extra mycket på min kropp och min ork den här senaste månaden. Inte pushat någonting, utan för det mesta haft tålamod med trötta och omotiverade dagar. Det har dels att göra med att jag börjar lära mig att våren ÄR en trött period för mig. Att den där peppen och energin som jag förväntar mig ska infinna sig, inte riktigt gör det förrän det är sommar (dvs typ nu, i början av juni). Och dels att jag dykt lite djupare in i min Human Design senaste tiden. Försökt lyssna mer på hur jag faktiskt fungerar, snarare än att försöka passa in i en mall som inte är jag.

Har du kollat upp din Human Design nån gång? Det är ganska spännande!

Jag hör till den grupp som kallas för Manifestors, och det innebär bland annat att jag behöver mycket tid för paus, samla in ny inspiration, reflektera och landa. Sedan kan jag vara otroligt effektiv och kreativ i kortare “spurts”, men de kräver sin återhämtning efteråt. Alltså är det inte rimligt att jag ska prestera på en jämn nivå dag ut och dag in. Snarare kanske jag behöver jobba i 2-3 timmar åt gången, för att sedan göra någonting helt annat. För mig behöver jobbet vara styrt av lust. Så bäst blir det om jag kan bejaka den där lusten och passa på att skapa när jag får feeling, för att sedan ägna mig åt annat under mindre motiverade dagar eller stunder.

Ett visst mått av disciplin behövs absolut för att en ska kunna driva företag, så det handlar inte om att ge upp alla rutiner och bara gå på känsla. Snarare handlar det om att lära mig när jag har mina bästa arbetsstunder och utnyttja dem.

Self-caren i detta är att jag helt enkelt lyssnat på mina behov och gjort de förändringar som krävs för att jag ska må så bra som möjligt.

Vilken typ inom Human Design är du? Vore roligt om du ville dela med dig i kommentarerna! Har det gett dig någon särskild insikt om hur du fungerar som bäst?

Tog tag i att preppa grönsakslandet för utplantering en söndag. Rev upp rötter, luckrade upp jorden, vände ner löv, gräsklipp och gödsel. Nu hoppas jag att mina plantor har bra förutsättningar för att ge en massa grönsaker!

Tog tag i att preppa grönsakslandet för utplantering en söndag. Rev upp rötter, luckrade upp jorden, vände ner löv, gräsklipp och gödsel. Nu hoppas jag att mina plantor har bra förutsättningar för att ge en massa grönsaker!

Veckoplanering en månad ute i solen på farstukvisten.

Veckoplanering en månad ute i solen på farstukvisten.

Månadens personliga utmaning

Jag har känt mig väldigt introvert senaste månaden och varit mycket i min bubbla. Det naturliga för mig är att “köra mitt race” utan att konsultera någon annan. Så en stor utmaning som jag alltid har men som jag märkt av lite extra denna månad (eller snarare under hela pandemin) är att släppa in min partner mer. Involvera honom i det jag håller på med, och kliva ur min bubbla då och då för att vara i hans. Jag vet inte hur väl det lyckas, men det är något jag tänker på. Tycker det kan vara väldigt svårt när man är två personer som båda trivs med mycket egentid och gärna lägger en stor del av sin fritid på sina hobbies. Vi brukar främst sammanstråla på hundpromenader, helgfrukostar och i soffan framför en serie eller film. Under normala omständigheter så brukar vi också resa tillsammans och träffa gemensamma vänner på fika och middagar, men nu när vi bara är hemma så krävs det lite mer fantasi för att hitta på saker tillsammans som känns kul och omväxlande.

Ni som också lever i långa relationer, hur gör ni?

Senaste köp

Fyllde nyligen på mitt förråd av oljor från Organic Makers, som jag sedan blandat en egen ansiktsolja och kroppsolja av. Jojoba är min go-to basolja som jag använder både till ansikte och kropp. I ansiktsoljan brukar jag sedan tillsätta 1-2 mer näringsrika oljor. Vilka jag väljer kan variera lite, men jag gillar nattljusolja, nyponfröolja och svartvinbärsolja.

Denna gången gjorde jag även en doftsatt oljeblandning att använda när jag mediterar. Med jojoba som bas och några droppar lavendel, pepparmint, bergamot och frankinsence. Underbar att smörja handlederna med och andas in!

Det är så himla trevligt att göra egna oljeblandningar! Kan varmt rekommendera det. Ofta behövs det väldigt få komponenter för att få till en komplett hudvårdsrutin (sen kan man förstås gå loss om man vill det). Jag är totalt ointresserad av hudvårdsprodukter i övrigt och använder bara dessa oljor. Det blir både billigare, miljövänligare och snällare för huden.

Har funderat på om jag skulle göra ett eget inlägg om hur du blandar din egen ansiktsolja/kroppsolja. Skulle det vara kul?

_D8A5510.jpg

Vad jag läste

Victoria Schwabs fantasyserie A Darker Shade of Magic. Det här är en riktig bladvändare! Plöjde andra boken på bara några dagar, och är nu inne på tredje och sista boken. Såhär skriver Adlibris om boken:

Kell is one of the last Antari - magicians with a rare, coveted ability to travel between parallel Londons; Red, Grey, White, and, once upon a time, Black.

Kell was raised in Arnes - Red London - and officially serves the Maresh Empire as an ambassador, traveling between the frequent bloody regime changes in White London and the court of George III in the dullest of Londons, the one without any magic left to see.

Unofficially, Kell is a smuggler, servicing people willing to pay for even the smallest glimpses of a world they'll never see. It's a defiant hobby with dangerous consequences, which Kell is now seeing firsthand.

After an exchange goes awry, Kell escapes to Grey London and runs into Delilah Bard, a cut-purse with lofty aspirations. She first robs him, then saves him from a deadly enemy, and finally forces Kell to spirit her to another world for a proper adventure.

Now perilous magic is afoot, and treachery lurks at every turn. To save all of the worlds, they'll first need to stay alive.

—-

Läste även Blå av Maja Lunde. En bok som berör och stannar hos en. Både oroväckande verklighetsnära och samtidigt hoppfull.

2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter "Blå" och en märklig last.

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Vad jag tittade på

Riverdale, The Nevers och senaste säsongen av The Handmaid’s Tale. Mycket fantasy nu! Serietittande och bokläsande är verkligen eskapism för mig. Att fly in i en annan värld och för en stund glömma vardagen och allt som är jag, för att istället fördjupa mig i karaktärernas upplevelser och känslor.

Jag har alltid varit skeptisk till Riverdale, tills jag insåg det innehåller allt jag älskar - High School, mysterium, familjehemligheter och dark vibes. Känslan påminner lite om The Chilling Adventures of Sabrina, lite Twilight och en touch av Twin Peaks, fast utan det övernaturliga.

The Nevers utspelar sig i viktorianska London (bara det!) där ett antal människor blivit “berörda” av en okänd kraft vilket har gett dem speciella förmågor. Ingen vet varför, men Amalia True har en känsla av att det finns ett syfte bakom, och hon är fast besluten att ta reda på vad det är. Tänk typ Miss Peregrines Home for Peculiar Children möter Penny Dreadful.

Vad jag åt

Massor med glutenfria havrescones och grekisk sallad med vegansk tzatziki till lunch nästan varje dag <3 Gigantisk double chocolate chip cookie så fort jag varit sugen på något sött. Årets första vattenmelon och nektariner. Lasagne med keso, zucchini och linser. Jordgubbssmoothie med fryst avokado. Blandad sommarmat och vintermat. Precis så som det brukar vara såhär i övergångsårstider, när det kan vara 8 grader och regn en dag och 20 grader och sol en annan.

_D8A2459.jpg
_D8A2505-Redigera.jpg
_D8A0939-Redigera.jpg

Månadens insikt

Någonting som slagit mig under månadens dipp är hur mycket känslor jag hållit tillbaka tidigare. Att jag aldrig tillåtit mig själv att vara riktigt ledsen. Alltid försökt dämpa gråten och inte vågat släppa ut helt och hållet. Jag har nog trott att jag varit rätt bra på att bearbeta känslor, genom att skriva, prata, reflektera. Men när det kommer till att låta dem ta plats i kroppen - fulgråta, skrika, allt det där som kan göra andra människor obekväma - då låser jag mig och känner mig besvärlig. Vågar inte.

Det är helt okej att det är så. Är tacksam över den insikten. Det betyder att jag kan ta små baby steps mot att våga släppa ut lite mer. Känslor är energi som behöver få flöda fritt. Annars fastnar de och skapar spänningar i kroppen. För mig sätter sig alla ogråtna tårar i käkarna. De far upp genom bröstet och halsen och sedan stannar de där. I käkarna. Så att jag gnisslar tänder på nätterna, biter ihop och spänner mig när jag både andas och pratar. För andra kanske det känns som en klump i halsen eller en knut i bröstet. Bara att bli medveten om det är ett stort framsteg ♥️ Allt behöver inte ändras eller fixas just precis nu.

Vad jag hoppas på till nästa månad

Jag hoppas att vi får en riktig vacker juni, efter den här kalla våren. Känner med varenda cell i min kropp att jag behöver värme, fågelkvitter, susande löv och blommande trädgård. Behöver omge mig med det, supa in. Kan inte sitta ännu en månad inomhus framför datorn. Juni kan vara så magiskt här uppe i Norrbotten, med de ljusa nätterna och midnattssolen. Det är ofta ganska kallt, men ack så vackert. Vill verkligen utnyttja de stunderna. Gå på morgon- och kvällspromenader. Spendera så mycket tid som möjligt utomhus.

Vad hoppas du på? ♥️

Om du gillar de här månadskrönikorna så vill jag varmt rekommendera dig att skriva upp dig på mitt varannan vecka-brev som skickas ut via mail. Där får du en lite mer frekvent life update med boktips, mattips, lyssningstips m.m!

Önskar dig en fantastiskt fin vecka, så hörs vi snart igen med ett nytt recept!

xx
Agnes

IMG_7428.jpg
IMG_7422.jpg