Om att återta sin kropp genom yoga + 21 yoga tunes för en svettig vinyasapraktik!

Det är en kväll i början av Augusti och jag promenerar snabbt ner för backen från Hilltop mot E Pike Street och 8 Limbs Yoga Studio. Ända sedan jag kom hit har jag velat gå på en yogaklass här. För att se hur det känns. Om det är annorlunda mot hemma. Om jag är annorlunda än hemma. Efter lite snabb efterforskning hittade jag denna vinyasa-inriktade studio och såg att en steg 2-3 vinyasa flow-klass skulle börja bara några minuter senare. Jag hoppade snabbt i yogakläderna, packade vattenflaskan, en banan och stack iväg. Studion ligger bara några kvarter bort och luften är ljummen och luktar weed, som överallt i Capitol Hill - de hippa queerkvarteren i Seattle. Även om jag gjort en del vinyasayoga innan så är jag lite orolig över att klassen ska vara för avancerad för mig. Vad motsvarar steg 2-3 liksom? På hemsidan stod det att en behöver ha åtminstone 1 års erfarenhet av regelbunden vinyasapraktik. Jag frågar tjejen i kassan om hon tror att jag klarar av det. ”Oh for sure!” säger hon. Alla kan ta sig an praktiken på precis den nivå som passar dem. Den här inkluderande approachen känns fin tycker jag. Så ska yoga vara. Men innerst inne lockas jag av den utlovade avancerade klassen. Utmaningen i det snabba tempot och armbalanserna är delvis det som driver mig framåt i yogan. Det är mitt prestations-jag som tittar fram. Men det kanske inte alltid behöver vara något dåligt tänker jag? Om det får en att pusha sig själv lite extra när det krävs.Rummet är stort och luftigt med industriella fönster som vetter mot E Pike. Ett gigantiskt fikonträd filtrerar den milda kvällssolen och det luktar svagt av tea tree oil. Flowet och guidningen i den här klassen är så on-point att jag knappt behöver tänka på vad jag gör. Istället kan jag bara fokusera på att andas stadigt och låta kroppen följa med i instruktionerna nästan utan att behöva koppla på någon tankeverksamhet. Det är sällan jag är med om en så välledd klass!På slutet, när vi ligger där i savasana efter otaliga vinyasas, huvudstående och andra knepiga balanspositioner som kräver allt ens fokus, så känner jag en så stor tacksamhet över att jag tagit mig hit (till USA) av egna krafter och designat den här resan helt efter mina egna behov och intressen. Att jag vågat vara öppen för nya möten och att jag kunnat släppa lite på kontrollen.Jag är tacksam över de verktyg jag fått med mig från terapin, för att hantera den oro och ångest som titt som tätt dyker upp i nya skrämmande situationer. För att jag klivit ur min bekvämlighetszon för att uppleva sådant som jag annars inte skulle uppleva.Jag känner mig också tacksam över yogan i sig. Hur den har gett mig möjligheten att återta min kropp och lära känna den på nytt, efter att större delen av mitt liv ha motarbetat den. Tagit avstånd och kopplat bort känslor.Yogan har bidragit till att jag äntligen börjat upptäcka hur min kropp fungerar och vad den vill. Den har fått mig att känna mig stark och resilient, trots att jag inte är perfekt, utan har mina spänningar och hinder. Jag tänker på hur det liksom inte handlar om att nå någon slags ultimat hälsa, utan att ständigt lyssna på hur det känns nu, idag. Att dyka upp till praktiken varje dag som om det vore första gången.I yogan är förutsättningarna alltid är nya och jag tänker på hur det för med sig både hopp inför förändring och sorg inför det jag kunde göra igår men inte kan göra idag. Hur det inte finns några garantier utan att det bara handlar om vad som finns framför en här och nu. Och hur man måste ställa upp och comitta till det, varje dag.Jag kan för första gången känna mig lugn trots att jag har ont och lita på att min kropp är stark nog att läka. Att det i stort kanske handlar mer om vad jag kan göra, snarare än vad jag inte kan göra.Allt detta tänkte jag på (eller kanske snarare instinktivt kände, sådär som komplexa funderingar kan passera genom medvetandet för ett ögonblick och man undrar hur sjutton man ska hinna med att fånga den flyktiga tanken i ord innan den skingras) när jag låg där i savasana den där augustikvällen och försökte fokusera på andningen. När jag slöt ögonen såg jag ljus - en sakta borttynande, skimrande efterreflektion av kvällssolen som silades genom salens bambupersienner. Allt är nu, tänkte jag. Allt är nu. Min kropp och jag har haft en komplicerad relation ända sedan jag var liten. Som så många andra så kände jag mig malplacerad och var varken söt eller sportig nog. Enligt min lärare i första klass så tog jag upp för mycket plats med min ledarskapsanda och min uppfinningsrikedom. Som tjej ska en inte vara för dominant utan istället snäll och lugn. Så när jag började i andra klass så hade jag lärt mig att vara tyst och medgörlig. Mitt bristande självförtroende gällande min kropp och mitt känslouttryck kompenserade jag för genom att vara kreativ och smart (på ett harmlöst, sitta-och-rita-i-timmar sätt). Jag har alltid varit väldigt känslig och kunde ofta känna tårar bränna bakom ögonlocken så fort någonting nytt, skrämmande eller förvirrande hände. Som att en dag inte få vara med i gänget längre, eller få en särskilt knepig fråga av läraren inför klassen. Jag visste att om jag grät öppet (eller visade mig överdrivet glad/exhalterad/arg/frustrerad) så skulle jag avslöja mig själv som instabil.Att upprätthålla ett högfunktionerande högpresterande yttre var essentiellt, annars skulle hela fasaden krackelera. Allting skulle hållas under kontroll. Under högstadiet och gymnasiet så tog det sig bland annat uttryck i att jag började kontrollera hur jag åt och tränade. Länge rationaliserade jag det som en ”hälsosam livsstil”, men i själva verket låg jag på gräsen till ortorexia (dvs hälsosam till besatthet). Det enda sättet för mig att komma ur den spiralen var att sluta sätta upp regler för mig själv. Det är bland annat därför jag inte är vegan.Jag tror att de flesta kvinnor till viss del växer upp och känner att deras kroppar inte tillhör dom. Må det vara genom sociala normer som att du inte ska ta upp för mycket plats eller vara för expressiv som tjej. Genom sexualiserad media eller skolans intrikata rollspel. Någon eller något annat dikterar hur vi ska se ut, uppföra oss och uttrycka oss. Oavsett hur viljestark eller medveten du är om patriarkala strukturer så finns det inte en chans att du helt kan undslippa dessa normer och förväntningar. Speciellt som barn. Alla dessa saker har definitivt varit med och format min relation till min kropp och mina känslor.För mig har yoga varit det absolut viktigaste verktyget för att stärka mitt självförtroende och min kroppsmedvetenhet.Nu är det drygt 4 år sen jag började med yoga. Men det är först på senaste tiden som jag verkligen börjat känna att yogan låser upp något inom mig. Som jag börjat förstå hur jag kan ta mig an yogan på ett sätt som känns givande för mig. I början var jag nog rätt ängslig och ville göra det ”rätt”. Pushade för hårt och vägrade modifiera. Än en gång glömde bort att lyssna på min kropp.Numera fokuserar jag på det jag tycker är kul, snarare än att följa ett visst protokoll (har till exempel slutat med Ashtanga av den anledningen). Efter en klass vill jag känna ”Wow, så himla coolt att jag kan GÖRA det här!”, du vet?

Skulle supergärna höra vad du tänker om det här! Om du yogar, hur har din yogaresa sett ut? Vad i ditt liv tror du har påverkat hur du förhåller dig till din kropp och dina känslor? Kommentarsfältet är som vanligt öppet för alla slags berättelser 🖤

Om jag skulle beskriva den yoga jag gör idag så är det en rätt badass combo av ett svettigt gympass och en flowy vinyasa-praktik, med mycket utrymme för improvisation och modifieringar. Ibland hemma och ibland på studio. Jag gillar att bygga upp mot någon rolig fokus-position som utmanar mig lite och där det finns utrymme för lekfullhet. Favoriterna just nu är huvud- och handstående, bakasana (tranan) och parsva bakasana (typ som tranan fast åt sidan) samt prasarita till huvudstående (med split!! hur kul ju). Ni som har hängt med här ett tag kommer kanske ihåg min yogaplaylist från förra året? 18 yoga tunes for autumn, som blev himla populär. I det inlägget skrev jag om min dagliga oro och ångest, och hur yogan hjälper mig att hantera den. Jag tror att det var nånstans där jag började upptäcka vad yoga kunde göra för mig. Varför jag drogs så till den träningsformen. Sedan det inlägget skrevs har mycket i mitt liv förändrats. Jag har lärt mig mer om mig själv och blivit bättre på att hantera orostankar. Inte minst så har min yogapraktik utvecklats och anpassats efter de behov jag har idag. Den låtlista jag delade då går fortfarande varm här hemma när jag kör lite lugnare pass. Men för det mesta brukar jag lyssna på en lista som har betydligt mer driv, designad att boosta när jag svettas ut all den där frustrationen och bygger seriösa muskler ;-) Listan börjar i ett halvlugnt tempo som passar bra till en omgång solhälsningar som uppvärmning. Sedan kommer den igång med mer driv och beats för en lite tuffare, stående vinyasa/rocket-praktik. I mitten har jag placerat ett gäng hiphoplåtar som ger bra boost till de fokuspositioner jag brukar välja för dagen. Sedan saktar listan ner lite igen, för en sittande/halvstående sekvens av typ sidoplankor, navasana (båten), armhävningar och styrkeövningar. Här brukar jag köra ganska fritt och inte helt olikt en gymsession. Släppa lite på yogaflowet och blanda in mina rehabövningar. För att slutligen gå över till ännu lugnare låtar som passar bra till stretch och savasana.Du kan förstås använda litstan precis hur du vill! Min beskrivning är bara tänkt som inspiration :-) Om du brukar köra Rocket Yoga så passar den här listan bra in i det flödet. 👇 Klicka på länken här nedan för att komma till playlisten! 👇

21 yoga tunes for an energizing vinyasa practice

<3AgnesPs. Om du tyckte om det här inlägget så skulle det betyda massor för mig om du ville lämna en kommentar eller klicka på hjärtat högst upp eller längst ner i inlägget, så vet jag vad för typ av innehåll du gillar och vill se mer av :-)Alla bilder, texter och recept är Cashew Kitchens original om inget annat anges. Pinna gärna bilder och dela inlägget om du vill, men kom ihåg att allt innehåll är upphovsrättsskyddat. Länka alltid tillbaka hit och skriv ut Cashew Kitchen som källa när du delar. Tack!