Med tanke på de otaliga båtluffarsomrar min familj har spenderat i den grekiska övärlden så borde jag nästan titulera mig som expert på greksallader. Det var nämligen det enda jag ville äta till lunch, varenda sommar från ca 13-ish år gammal till 19 eller hur gammal jag nu var sist vi åkte. Alltid med tzatziki och ljust bröd vid sidan av. Vi lärde oss att en “äkta” greksallad bara innehöll tomater (de absolut saftigaste, solmogna sådana), gurka, rödlök, oliver och olivolja, med ett helt block fetaost ovanpå. Om en mot förmodan skulle få en som innehöll typ paprika eller grönsallad så var det ett tecken på att vi hamnat på ett turistställe. Och de första åren åt vi nog helt ärligt mest på riktiga turistfällor. Den typen av ställen där vi kunde få souvlaki med pommes för att kidsen skulle vara nöjda. Det tog flera år innan jag upptäckte ugnsbakad aubergine och friterad okra och fyllda paprikor och allt annat fantastiskt vegetariskt som de traditionella restaurangerna serverade.
–
Considering the countless of summers my family has spent on the Cycladic islands I should almost name myself an expert of Greek Salads. It was namely the only thing I wanted to have for lunch, every summer from 13-ish year old to 19 or however old I was when we last went. Always with tzatziki and white bread on the side. We learnt that a “true” Greek Salad only contained tomatoes (the best, juiciest, sunwarmed one’s), cucumber, red onion, olives and olive oil, with a huge block of feta on top. If we would get one that contained for example peppers or lettuce, one could make the conclusion that we’ve ended up on a tourist place. And to be honest, the first year we probably only ate on those super touristy restaurants. The kind of places that would serve souvlaki with french fries, to please the kids. It took me many years to discover oven baked eggplans, fried ockra, stuffed peppers and all other amazing vegetarian food that the traditional restaurants served.
…
