Januari. Stilla, kall och vit. Som att allt liksom har legat på paus. Det fick jag sannerligen känna av i slutet av förra veckan när jag insåg hur mycket jag faktiskt har prokrastinerat den här månaden. Alla bortglömda/förträngda göromål bara rusade emot mig på samma gång under förra veckan så att jag på kvällarna inte kunde göra annat än att ligga i sängen med en varm kudde på den stackars överstressade magen. Jag som var så lugn och harmonisk i början av månaden. Total missbedömning av situationen!
–
January. Tranquil, cold and white. Like someone pushed the pause button and everything has been left half done ever since. That I surely experienced in the beginning of last week when everything came rushing back to me. I realized how much I’ve actually been procrastinating this month! I had a couple of quite hectic work days paired with the anxiety over all the things I couldn’t manage or knew I had to postpone, so the only thing I could do in the evenings was lie on my bed with a warm pillow on my poor, over stressed belly. And I was so calm in the beginning of the month! Such a misjudgment of the situation. …
